onsdag 7 juni 2017

Eller kan man?

Hej. Vad längesen.Istället för att skriva en sentimental text om tillvaron så tänker jag bifoga en del av de hundratals bilder som hamnat i min kamerarulle de senaste veckorna. KUL VA.
För jättelänge sedan var det april och jag och Agnes gick runt i en asiatisk mataffär.
 500 meter från vårat hus ligger ett litet sushiställe. Brukar äta antingen där eller hemma på vardagsrumsgolvet. 
Eller på balkongen.
Vårt vardagsrum ser för övrigt ut lite såhär.
Sen hörrni. Efter att jag sa upp mig på mitt jobb som jag bara jobbade 3 månader på, efter att jag köpt nya skor och efter kalla nätter på balkongen i hopp om sommarfeeling. Då kom den äntligen. Sommaren.
Och den lilla tiden som sommaren hunnit vara har varit trevande men stundtals väldigt fin. Ni vet hure kan va. Det är väl såhär alla mina blogginlägg ter sig btw? Att jag berättar att livet e en struggle men att det är ganska fint mittemellan allt? Gud. Så kan man väl inte leva? 

onsdag 5 april 2017

Nån annans liv

Nu har jag spenderat mina första dygn i nya lägenheten och jag trivs så bra. Det känns så sjukt lyxigt att överhuvudtaget kunna gå från ett rum till ett annat? Och inte alltid befinna sig i ett och samma liksom. Jag har varit ledig några dagar så jag har mest hängt runt här, druckit kaffe på vår balkong (!) navigerat mig till den lokala matvarubutiken, snickrat upp lite tavlor och packat upp kläder.



Ibland känns det som att jag lever någon annans liv. Och det kanske är så det är att bli vuxen. Man kastas mellan sammanhang och hinner inte reflektera så mycket över hur olika livet kan te sig med så korta mellanrum. 
Men ibland gör jag det och får svindel. För då undrar jag vems liv det är jag egentligen lever. Kan ni förstå känslan? Att känna att man lever någon annans liv? När jag kommer ut från mitt jobb på kvällarna och solen fortfarande lyser men luften är krispig och kall på Östermalm, och jag går över gatan till tunnelbanan och åker hem så känns det aldrig som att det till hundra procent är mitt liv jag lever. Jag är inte olycklig men kanske lite ovan. Och liten. Tror jag måste växa i det.

måndag 3 april 2017

v.14


Lukten i vårt nya trapphus för mig omedelbart tillbaka till när jag som liten satt i baksätet i mina farföräldrars lila Ford Sierra. Det var exakt samma lukt i den  bilen som det är i vårt trapphus nu. En blandning av bensin, godis som legat i handskfacket i några månader och garage. Farfar i förarsätet och farmor i passagerarsätet. Kammen i farfars bröstficka och mintpastillerna i farmors handväska. Den lilla gosedjurshunden på mittensätet som fungerar som någon slags maskot för bilen.
När jag går i trapporna i vårt nya trapphus är jag 21 år och har nyss flyttat till mitt andra boende och på samma gång är jag 5 år och sitter i baksätet i farmor och farfars bil på väg till äventyr. Farmor som ser sig över axeln och räcker över en mintpastill till mig.Vi är snart framme. Jag är snart framme.



tisdag 21 mars 2017

Det ordnar sig.


Bilder från min helg i Hälsingland och bilder från idag när jag hälsade på Emma i hennes nya lägenhet. Det ordnar sig. 

måndag 20 mars 2017

Drömmen ska brinna om ett annat liv Låt ditt hjärta slå ett extra slag Låt oss hoppas att det snart blir dag

Sen sist jag bloggade har jag hunnit med att fylla 21, tagit tåget hem till Hälsingland två gånger, fått ett nytt jobb, förberett mig mentalt inför flytt till en ny lägenhet, gått från att vara i ett förhållande till att inte vara det.

Jag mår bra ändå. Jättebra faktiskt! Det har ba känts som att jag tappat fotfästet lite grann. Att bo i en stor stad där man knappt känner någon och plötsligt stå utan jobb, bli singel och inte veta vart man ska ta vägen för att ens hyresvärd utan någon riktig förvarning vill flytta in i lägenheten igen. Det har varit fett jobbigt. Som att man inte hör hemma någonstans.

 Aja. Jag tog tåget till Hälsingland i samband med min födelsedag i februari. Älskar att vara hemma. Allt man tog för givet när man fortfarande bodde hemma känns numera så sjukt lyxigt? Som kok-kaffe, att koppla upp sig till chromecast och se film på en storbilds-tv, att gosa med en gullig hund, få mammas mat serverad på ett bord med levande ljus och tulpaner. <333

 Min systerdotter Esther som är två och ett halvt år var och hälsade på min födelsedag till ära. Finaste presenten att få hänga med henne. Vi dansade upprepade gånger till Pippi Långstrump, klappade hästar och åkte pulka samt tog naps tillsammans. Kände mig ganska ledsen under den helgen av förklarliga skäl. Det hade inte tagit slut än men jag visste att det skulle göra det. Då var det iallafall fint att få hänga med någon som bara bryr sig om klappa på en häst åtminstone en gång om dagen och knappt något annat. 

 Väl tillbaka i Stockholm köpte jag tulpaner, vin, choklad och sånt man mår bra av, provjobbade lite och kände ändå att fan, det här kommer gå bra. 

"För två veckor sedan var jag i ett förhållande, nu är jag inte det längre. Jag har börjat på ett nytt jobb och i maj flyttar jag och Agnes ut ur våran nuvarande lägenhet till en ny tillsammans med Hanna.

För en vecka sedan kändes allt så ovisst att jag inte ens visste om jag kunde eller ville bo kvar i Stockholm. Jag hade inget jobb och hela boendesituationen kändes som att den svävade i luften. Och sen har det såklart varit så jävla jobbigt att gå igenom ett break up mitt i alltihop. Med det här vill jag säga att tiden är så himla oberäknelig och oväsentlig. Saker har en tendens att ibland lösa sig utan att man behöver räkna dagar eller månader. 
Nu har jag ett jobb jag trivs jättebra på, där jag dessutom är kollega med Agnes.
Och snart bor både Hanna och Emma i Stockholm också."

Så skrev jag för en vecka sedan i en anteckning på min telefon som var avsett att bli ett blogginlägg. Nu bor helt plötsligt både Emma och Hanna här och jag det känns inte längre som att jag vet varken ut eller in.Glad att allt ordnade sig relativt snabbt. Ser framemot den här våren och sommaren så mycket att jag nästan går sönder.
 Men ja, sen mår jag väl ganska pissigt emellanåt också. Förra veckan öppnade jag postlådan för att se om vår hyresvärd fått post, och möttes av ett stort paket med mitt namn på. Rusade upp i lägenheten igen för att öppna fast jag egentligen var på väg ut. Det var från min syster. Ett paket med massa fina saker och ett brev där det stod "hoppas detta får dig att må lite bättre" it DID. Att få saker på posten (förutom typ räkningar då) är ju så himla nice?? Önskar alla fick ha en egen Sofia som skickar paket till en när man är lite nere. <3

tisdag 14 februari 2017

V.6

Så har ännu en vecka av februari gått. Vet att det är tisdag men vi kan väl låtsas att det är söndag så min veckosammanfattning av v. 6 känns lite mer relevant? Okej bra. Denna vecka var inte mer intressant än någon annan, jag jobbade hela veckan på ett fritids och kom fram till att det nog inte finns någon kallare plats än skolgården. Vissa dagar orkade jag laga mat efter jobbet också. (dvs värma på frysta vårrullar) 

Och andra dagar gick jag tom upp i tid och åt frukost. Mest för att jag vaknade av ett sms med en tråkig nyhet och inte kunde somna om. :(

 Fredag! Bar en nyinköpt t-shirt på jobbet och kände mig lätt och glad.(kanske pga för många koppar kaffe kanske pga sol) Har aldrig lekt så mycket med barnen förut? På kvällen drack jag och Agnes rödvin i vår stökiga lägenhet och sen dansade vi ett tag på marie laveau. Köpte bl.a. två drinkar för TREHUNDRA kronor? ehm

På lördagen vaknade jag bredvid Oscar och låg i hans säng till ungefär 15 (hehe) då köpte jag sushi och åt den i hans säng tills det var dags för oss att bege sig till city! Vi skulle på bio och se la la land som var väldigt fin. Efteråt promenerade vi hela vägen hem och KANSKE fick vi väl lite feeling och började nynna och dansa lite som om vi var med i en musikal. Kanske. 

På söndagen vaknade jag av ett samtal från polisen som hade fått in min korthållare med ID, sl-kort och bankomatkort. Hade alltså tappat den på väg hem från bion och inte märkt det alls? Det här är varför plötslig sång och dans inte fungerar i praktiken. Aja. Snäll människa som lämnade in mina kort iaf<3 När jag och Oscar begav oss till polisen vid fyra var det fortfarande ljust ute och fin himmel åt alla håll. Tänk att det faktiskt BLIR vår igen!!

torsdag 9 februari 2017