lördag 14 oktober 2017

Tillbaka i Sthlm

Tillbaka i Stockholm och jag tar skydd från hösten i vår lägenhet som pryds av växter och vimplar och ljusslingor och neonlampor. Som att kliva in i ett kalas varje gång man kommer hem efter jobbet.

-Blev less på min IBS-mage och har således försökt lägga om min kost genom att utesluta ca allt jag lärt mig att man ska äta som vegetarian:) Avokadon var det svåraste avskedet.

- Försöker planera min framtid och samtidigt inte få allt för mycket ångest över just TIDEN. 20-års krisen är inte nådig. Jag vill liksom göra så mycket olika saker och jag vill göra allt på en gång, få allting gjort, casha in allt på livets konto så jag kan lägga mig ned och känna att jag gjort något med livet nångång. Extremt privilegierat beteende jag vet:(

Allt som oftast känner jag ändå att tillvaron här är BRA. Att få dricka kaffe hos Olivia en söndagskväll byter man ju inte bort mot vadsomhelst liksom.

Eller att beställa hem sushi och äta med sina roomies i vargasrummet.

Eller att ha förfest i badrummet med sina roomies en lördag.

Kom hem en dag till att hela lägenheten pryddes av en 20 meter lång vimpel som en gång i tiden hängt i folkets park i Malmö.

Årets förmodligen sista middag på balkongen har skett i form av tacos. 

Var tvungen att ta mig ut i Stockholm och se mig omkring en dag, för att känna efter. Tog mig upp för Hammarbybacken och såg ut över lilla staden. Tänkte att ja här kanske man blir lycklig en dag men vem orkar vänta, egentligen.

onsdag 20 september 2017

Hemma

Instagram @annaelisabeteliasson

Här går jag promenader i skogen, lagar jag mat, äter jag mat, målar jag naglarna och gör ansiktsmask, tar jag varma långa bad i badkaret, tränar jag, sover jag hela nätterna och ibland en stund på dagen, ser jag på nya serier, kramar jag mamma,  har jag ont i min visdomstand och käkar penicillin. T.ex.

tisdag 19 september 2017

Dagarna


"dagarna

Sommaren susar förbi därute, pågår utan mig.  Jag passerar den på vägen till jobbet, och på vägen hem igen.

Jag går omkring här och är arg på världen som om det är den som fått mig att bli såhär. Arg ledsen trött själlös explosiv oresonlig destruktiv och ensam. Jag kan inte gå upprätt längre. Jag skäms för mycket över att vara någon som människor inte längre tycker om. Och framförallt skäms jag för att jag själv inte tycker om mig längre.
Det som tog så lång tid att bygga upp; modet, integriteten, självständigheten, hoppet. Det har jag smulat ner till små, näst intill obefintliga smulor. Och det är numera omöjligt för mig att hitta ens en liten del inom mig som brinner, finns till, för att jag ska våga bli bättre. Eller för att jag ska orka skapa en ny vardag, igen.

Jag finner trygghet i destruktiviteten och jag jobbar och jag går hem och jag missar att det är sommar ute. Jag gråter ner i madrassen som ligger som en ö på vardagsrumsgolvet och jag gråter ner i badkaret så att saltet förenas med varmt tempererat vatten som luktar tvål. Och så går dagarna."


Ja så skrev jag i mina anteckningar i mobilen någon gång i juli. Så kan det vara. Så kan det kännas. En hel sommar har gått sedan sist jag skrev något här. En sommar som har varit precis som alla andra somrar de senaste 3 åren. Samma du, samma jag, samma solnedgång över träden vid vårt hus. Samma rastlöshet. Förut kunde jag hitta ett driv, en lust i allt det där. Men när jag inte längre kan det så känner jag mig fruktansvärt ensam och vilse. Nu är sommaren över och jag är hemma i Hälsingland för att få tillbaka andan och orken. Jag måste hitta något nytt som gör mig driven också. Ja. Men tills dess vill jag visa hur sommaren såg ut när jag inte grät ner i en madrass på vardagsrumsgolvet; 


När jag precis fick ett nytt jobb i början på juni kom Vendela ner över en helg. Vi gick ut och dansade  i sommarnatten samt besökte Gröna Lund. Vi köpte åkband trots min totala skräck och avsky för karuseller, och efter att jag samlat mod till mig ett tag (samt druckit diverse öl) så åkte vi faktiskt några stycken. Nog för att det var dom absolut mildaste karusellerna men ÄNDÅ.

Helgen därpå kom mamma och pappa och hälsade på. Vi tog båten ut till Vaxholm, åt våfflor och solade på en klippa. Det var  nog en av sommarens allra varmaste dagar och nästan alla andra på ön badade medan vi inte ens hade packat med några badkläder.  När vi kom tillbaka till stan på kvällen var det fortfarande varmt och parkerna var fulla med människor som strött ut sig på filtar och korkat upp cavaflaskor. Märkligt att den säsongen nu alltså är över? Nåväl. Innan mamma och pappa gick vi på hallwylska museet och svalkade oss i skuggan i en park. Fin helg<3
En måndag såg jag, Olivia och Olivias kille first aid kit på grönan.
Och här är Hanna och jag påväg mot vårt midsommarfirande.
Inser nu att nästan alla bilder jag tagit i sommar/ visar nu endast är från helgerna. Jag jobbade ju heltid måndag till fredag från juni till augusti så mina veckodagar bestod främst av jobb och att streckkolla skärgårdsdoktorn och äta glass i sängen direkt ur paketet = genererade inte asmycket bilder. Men på helgerna! Då var jag typ nästan alltid hemma, fyndade byrå på loppis, badade, gjorde utflykter med familjen och festade med alla kompisar som nu flyttat till massa olika städer för att plugga:(
En utflykt.
Glass och svagt (lol) kaffe hos Sebbz innan mitt tåg än en gång gick tillbaka till Stockholm.
Emma på mitt vardagsrumsgolv.
Och cava och thaimat på Emmas vardagsrumsgolv. Innan hon flyttade och mitt vardagsrumsgolv också blev hennes<3
Åter i Hälsinglands skogar för födelsedagsfest med gulliga personer.
 Olivia och jag bestämde att augusti skulle bli en bra månad. Och tack vare henne blev den det också! Fin grej att få hänga på caféet där hon jobbar, få kaffe och styra musik.
En kväll var vi på utomhusbio i Rålambshovsparken. 
Och en annan lagade vi mat hemma hos henne.
Oså tillbaks till Hälsingland ännu en helg:P

Sista jobbveckan började jag laga matlådor. Vilken tur att jag började med det i så god tid så jag slapp slösa flera hundra på att köpa lunch varje dag:)))
 Efter min sista jobbdag och innan jag tog tåget hem igen för att stanna några veckor gick jag och Olivia på Popaganda som var det bästa avslutet för den här sommaren som jag kunde tänka mig.

// Anna

onsdag 7 juni 2017

Eller kan man?

Hej. Vad längesen.Istället för att skriva en sentimental text om tillvaron så tänker jag bifoga en del av de hundratals bilder som hamnat i min kamerarulle de senaste veckorna. KUL VA.
För jättelänge sedan var det april och jag och Agnes gick runt i en asiatisk mataffär.
 500 meter från vårat hus ligger ett litet sushiställe. Brukar äta antingen där eller hemma på vardagsrumsgolvet. 
Eller på balkongen.
Vårt vardagsrum ser för övrigt ut lite såhär.
Sen hörrni. Efter att jag sa upp mig på mitt jobb som jag bara jobbade 3 månader på, efter att jag köpt nya skor och efter kalla nätter på balkongen i hopp om sommarfeeling. Då kom den äntligen. Sommaren.
Och den lilla tiden som sommaren hunnit vara har varit trevande men stundtals väldigt fin. Ni vet hure kan va. Det är väl såhär alla mina blogginlägg ter sig btw? Att jag berättar att livet e en struggle men att det är ganska fint mittemellan allt? Gud. Så kan man väl inte leva?