onsdag 9 december 2015

2015


Idag grät jag på skoltoan för sista gången det här året. För sista gången någonsin på en skoltoa. Det har jag bestämt. Det går inte längre ha det så. 2015 har ju, och ursäkta mitt språk nu, men helt förjävligt har det varit. Det är inte bara det att bli lämnad ensam, det är hur kroppen på så många sätt slutar fungera. Hur man över en natt inte längre kan andas normalt eller känna smaken på någonting man äter. Nu får det vara nog med att älta och gång på gång på gång på gång slås av det här jävla faktumet att det inte blev som jag ville. Som om det vore en nyhet när det i själva verket har gått flera månader. En nyhet är inte en nyhet när det har gått tio månader.


Det känns som det, men man dör inte. Tänk er hur det skulle vara om vi faktiskt dog av sådana här skitsaker. Vi hade ju inte funnits kvar. Inte en endaste en av oss. Hur utmattande det än är så dör man inte av att gråta på skoltoan, gråta på bussen, gråta på träningen, gråta i duschen, gråta på krogen, gråta vid matbordet, gråta i provhytten, gråta gråta gråta gråta gråta gråta gråta. Man dör inte av att gråta även om man gråter konstant varje dag i fucking fem månader och det känns som att alla 60 procent vatten i kroppen tagit slut.


Även om det egentligen bara innebär en ny kalender och en ny sifferkombination så är jag så glad att det snart blir ett nytt år. Även om jag redan nu mår rätt fint. Vill bara inte vara kvar i 2015. Har en lång lista på bra grejer som händer 2016. Bland annat ska jag ju fylla 20. Jag ska ta studenten. Jag ska resa. Jag ska se Håkan och 1975. M a s s a fina grejer har ju faktiskt inträffat detta år också såklart. Men det hade varit magiskt om jag inte hade varit genomledsen i grunden majoriteten av tiden. Ledsen kommer jag nog vara massa fler gånger i mitt liv. Men inte för det här.

HADE



2 kommentarer:

  1. älskling du är så bra och fin och stark och snäll. 2016 ska bli bäst Puss

    SvaraRadera
  2. Du skriver så himla fint och bra och ont! Jag vill bara läsa mer och mer för jag fattar känslan precis och jag skulle aldrig kunnat beskriva det lika bra! Puss!

    SvaraRadera