måndag 20 mars 2017

Drömmen ska brinna om ett annat liv Låt ditt hjärta slå ett extra slag Låt oss hoppas att det snart blir dag

Sen sist jag bloggade har jag hunnit med att fylla 21, tagit tåget hem till Hälsingland två gånger, fått ett nytt jobb, förberett mig mentalt inför flytt till en ny lägenhet, gått från att vara i ett förhållande till att inte vara det.

Jag mår bra ändå. Jättebra faktiskt! Det har ba känts som att jag tappat fotfästet lite grann. Att bo i en stor stad där man knappt känner någon och plötsligt stå utan jobb, bli singel och inte veta vart man ska ta vägen för att ens hyresvärd utan någon riktig förvarning vill flytta in i lägenheten igen. Det har varit fett jobbigt. Som att man inte hör hemma någonstans.

 Aja. Jag tog tåget till Hälsingland i samband med min födelsedag i februari. Älskar att vara hemma. Allt man tog för givet när man fortfarande bodde hemma känns numera så sjukt lyxigt? Som kok-kaffe, att koppla upp sig till chromecast och se film på en storbilds-tv, att gosa med en gullig hund, få mammas mat serverad på ett bord med levande ljus och tulpaner. <333

 Min systerdotter Esther som är två och ett halvt år var och hälsade på min födelsedag till ära. Finaste presenten att få hänga med henne. Vi dansade upprepade gånger till Pippi Långstrump, klappade hästar och åkte pulka samt tog naps tillsammans. Kände mig ganska ledsen under den helgen av förklarliga skäl. Det hade inte tagit slut än men jag visste att det skulle göra det. Då var det iallafall fint att få hänga med någon som bara bryr sig om klappa på en häst åtminstone en gång om dagen och knappt något annat. 

 Väl tillbaka i Stockholm köpte jag tulpaner, vin, choklad och sånt man mår bra av, provjobbade lite och kände ändå att fan, det här kommer gå bra. 

"För två veckor sedan var jag i ett förhållande, nu är jag inte det längre. Jag har börjat på ett nytt jobb och i maj flyttar jag och Agnes ut ur våran nuvarande lägenhet till en ny tillsammans med Hanna.

För en vecka sedan kändes allt så ovisst att jag inte ens visste om jag kunde eller ville bo kvar i Stockholm. Jag hade inget jobb och hela boendesituationen kändes som att den svävade i luften. Och sen har det såklart varit så jävla jobbigt att gå igenom ett break up mitt i alltihop. Med det här vill jag säga att tiden är så himla oberäknelig och oväsentlig. Saker har en tendens att ibland lösa sig utan att man behöver räkna dagar eller månader. 
Nu har jag ett jobb jag trivs jättebra på, där jag dessutom är kollega med Agnes.
Och snart bor både Hanna och Emma i Stockholm också."

Så skrev jag för en vecka sedan i en anteckning på min telefon som var avsett att bli ett blogginlägg. Nu bor helt plötsligt både Emma och Hanna här och jag det känns inte längre som att jag vet varken ut eller in.Glad att allt ordnade sig relativt snabbt. Ser framemot den här våren och sommaren så mycket att jag nästan går sönder.
 Men ja, sen mår jag väl ganska pissigt emellanåt också. Förra veckan öppnade jag postlådan för att se om vår hyresvärd fått post, och möttes av ett stort paket med mitt namn på. Rusade upp i lägenheten igen för att öppna fast jag egentligen var på väg ut. Det var från min syster. Ett paket med massa fina saker och ett brev där det stod "hoppas detta får dig att må lite bättre" it DID. Att få saker på posten (förutom typ räkningar då) är ju så himla nice?? Önskar alla fick ha en egen Sofia som skickar paket till en när man är lite nere. <3

2 kommentarer:

  1. Läste detta och kände igen mig så himla mycket. Just det här att man kan känna sig så himla fri och nyfiken på saker nu när man inte längre har någon man "hör ihop med". Såklart är det jättejobbigt och ovant men som sagt, det känns som om det kommer lösa sig.

    SvaraRadera
  2. Åh<3 Va fint! Allt kommer bli bra. Så jävla bra!

    SvaraRadera